membransområden

Membransområden är avgränsade delar av cellmembranet som har annorlunda lipid- och proteininnehåll jämfört med omgivningen. Sådana regioner antas främja särskilda biokemiska interaktioner och styra hur cellen kommunicerar med sin miljö.

Den mest kända typen är lipidraften, som kännetecknas av högre koncentrationer av kolesterol och sfingolipider samt en mer ordnad vätskefas jämfört med det omgivande membranet. Lipidrafterna tros fungera som plattformar för receptorers och signaleringskomponenters samverkan samt som centrala punkter för sortering och trafikeringsvägar inom cellen. En annan typ är caveolaer, små invaginationer i plasmamembranet som är uppbyggda kring caveolinproteiner och kopplade till endocytos och perifer signalering. I bakterier och arkéer finns funktionella mikrodomäner som reglerar transport och cellkommunikation. Diagnostiskt och forskningsmässigt används även termen membrandomäner generellt för att beskriva dessa organisationer utan att knyta dem till en specifik struktur.

Funktionellt organiserar membransområden proteiner och lipider i effektiva plattformar som underlättar snabb och specifik signalöverföring, riktad vesikulär trafik och selektiv sortering av membranproteiner till olika cellulardestinationssätt. De påverkar även hur celler svarar på yttre stimuli och hur receptoraktivering följs av interna svar.

Forskning om membransområden involverar biokemisk fraktionering, olika mikroskopimetoder och avancerade tekniker som FRET samt superupplösta tekniker. Det finns också kritik mot vissa historiska modeller, särskilt användningen av detergent-resistenta membranfraktioner som definitiva bevis. Membransområden ses som dynamiska och temporära strukturer som förändras med cellens tillstånd och miljö. Deras organisation har relevans för bland annat immunitet, utveckling och vissa sjukdomstillstånd.