matchningsmodell

En matchningsmodell är en teoretisk ram för hur två grupper av aktörer paras ihop under hänsyn till deras preferenser, produktivitet och begränsningar som information och sökfriktioner. Den används för att analysera hur marknader fungerar när matchningar avgör utfall som sysselsättning, löner eller priser och hur olika institutioner kan påverka dessa processer.

Kärnkomponenter i en matchningsmodell är två sidor av marknaden (t.ex. arbetssökande och lediga jobb), deras respektive värderingar eller produktivitet, samt en mekanism för hur matchningar sker, ofta i form av en sökprocess, matchningsfunktion och eventuellt förhandling eller avtal. Informationsfriktioner, frihet att byta jobb och institutionella regler spelar viktiga roller i hur snabbt och vilka matcher som uppstår.

Klassiska exempel inkluderar Mortensen–Pissarides-modellen för arbetsmarknaden, där arbetslösa och lediga jobb möts via en matchningsfunktion och där lönebildning sker genom förhandling. Andra inriktningar inkluderar stabila matchningar enligt Gale–Shapley-teorin som används i skolval, organfördelning och vissa onlinesystem där båda sidor har preferenser.

Användningsområden sträcker sig över arbetsmarknader, utbildnings- och skolvalsystem, organtransplantation samt onlineplattformar för dejting och rekrytering. Begränsningar innefattar förenklingar i antaganden om rationalitet och information, svårigheter att empiriskt härleda parametrar samt hur dynamiska effekter fångas i modellen.