maskinvarusäkerhet

Maskinvarusäkerhet, eller hårdvarusäkerhet, avser skyddet av fysiska enheter och deras inbyggda komponenter mot hot som kan äventyra konfidentialitet, integritet eller tillgänglighet hos system och data. Det omfattar både säkerhetsegenskaper inbyggda i hårdvara och processer för att hantera risker i tillverkning, distribution och drift.

Centrala begrepp är enhetens rot av förtroende (root of trust), som ger en säker kärna för autentisering och kryptografiska operationer. Säkert start, eller secure boot, ser till att enhetens programvara laddas i en verifierad ordning. Existerande lösningar inkluderar säkra element som TPM (Trusted Platform Module), så kallade Trust Zones och isolerade exekveringsmiljöer som Intel SGX eller ARM TrustZone, samt hårdvarubaserade kryptografiska accelerators.

Hotbilder inkluderar maskinvarutrojaner, komponentmanipulation, försörjningskedjeattacker och sidokanalattacker som utnyttjar strömförbrukning eller elektromagnetiska mönster. Manipulation av firmware och skadlig utrustning kan leda till avlyssning, manipulation eller otillåten åtkomst till kritisk funktionalitet.

Vanliga motåtgärder är att implementera secure boot och programvaruverifiering, rot av förtroende, att använda TPM eller andra säkra element, samt kryptering av data i vila och i transit. Isolerade exekveringsmiljöer och skydd mot sidokanalattacker ingår också. Leveranssäkerhet uppnås genom robust leveranskedja, komponentspårbarhet, attestering och validering av färdiga produkter före installation.

Internationella standarder inkluderar Common Criteria (ISO/IEC 15408) och FIPS 140-serien, samt branschspecifika ramverk som ISO/IEC 21434 för fordons cybersecurity. Dessa används för att bedöma och certifiera hårdvarukomponenter och säkerhetslösningar.

Maskinvarusäkerhet kräver livscykelhantering från design till avveckling, riskbaserad metodik och regelbundna tester samt tvärvetenskapligt samarbete mellan hårdvarudesign, firmware och säkerhetspolicy.