markmiljö

Markmiljö avser markens fysiska och biologiska villkor i ett område, inklusive jordens sammansättning, struktur, fuktighet och temperatur, samt geologi och grundvatten. Den omfattar även markytans form, dränering, vegetation och markens mikroorganismer. Markmiljön påverkas av naturliga processer och av mänsklig aktivitet såsom jordbruk, byggande och föroreningar, och den förändras över tid.

Viktiga komponenter är jordens textur och struktur, organiskt material, pH och näringsinnehåll; vatteninnehåll och dränering; berggrund och grundvattennivå; topografi och mikroklimat. Av betydelse är också vegetationens art- och rotmiljö samt markens biologi som stödjer näringscykler och jordens stabilitet.

Processer som formar markmiljön inkluderar pedogenes, erosion och sedimentation, markpackning, samt vattenbalans och infiltrationsmönster. Närings- och kolcykler lagrar kol i marken och påverkar klimat och bördighet.

Markmiljön är viktig för livsmedelsproduktion, biologisk mångfald, vattenreglering och klimatlagring. Den påverkar byggnader och infrastruktur genom grundstabilitet, dränering och risker kopplade till markens hållbarhet. Vid planering används markmiljödata för att bedöma lämpligheten för jordbruk, skogsbruk, bostadsbyggande och gröna ytor.

Bedömning och förvaltning av markmiljön sker genom markundersökningar, kartläggning, provtagning och laboratorieanalys samt övervakning av fukt, näring och kontaminering. Åtgärder för bevarande och återställning inkluderar erosionkontroll, jordskötsel, sanering av förorenad mark och återskapande av funktionella markmiljöer. Utmaningar inkluderar klimatförändringar, urbanisering, föroreningar och markkompaktering.