makrofagfunktion

Makrofager är celler i det medfödda immunförsvaret som finns i många vävnader, bland annat i levern (Kupfferceller), mjälten, lungorna och hjärnan. Deras primära uppgift är fagocytos av mikroorganismer, döda eller skadade celler samt inkräktare, och de fungerar också som antigenpresenterare samt utsöndrare av cytokiner i inflammatoriska svar.

Makrofager uppkommer vanligtvis från monocyter som migrerar från blodet in i vävnaderna och differentierar till makrofager under påverkan av koloni-stimulerande faktor (M-CSF) och lokala signaler såsom IFN-γ eller IL-4. De är vävnadsspecifika och kan anpassa sin funktion efter miljön, vilket gör dem viktiga för både försvar och vävnadsrenovering.

Funktioner och mekanismer inkluderar fagocytos av patogener och dött vävnadsmalt, samt efferocytos av apoptotiska celler. Makrofager producerar cytokiner och kemokiner som reglerar inflammatoriska svar och rekrytering av andra immunceller. De presenterar antigenspeptider via MHC klass II till CD4+ T-celler, och i vissa sammanhang kan de även korspresentera antigen till CD8+ T-celler.

Polarisation spelar en viktig roll. M1-makrofager uppstår vid stark inflamationssignalering (t.ex. IFN-γ och LPS) och kännetecknas av proinflammatoriska cytokiner som TNF-α, IL-1β och IL-6 samt mikrobielloxidativt mördande. M2-makrofager uppstår vid IL-4/IL-13 och är kopplade till antiinflammatoriska funktioner och vävnadsreparation, bland annat genom argininas-aktivitet.

Receptorer och mekanismer omfattar ett brett spektrum av PRR som TLRs och scavenger receptors, samt Fc- och komplementreceptorer som underlättar igenkänning och fagocytos. Makrofager deltar även i autophagy och järnåtervinning från gamla erytrocyter i olika vävnader.