långtidsförskjutning

Långtidsförskjutning är ett begrepp som används för att beskriva en långvarig och konsekvent förändring av baslinjen i en variabel över tidsperioder som sträcker sig över flera år eller decennier. Förskjutningen innebär att den tidigare referensnivån inte längre är representativ och att trenden kan fortsätta oberoende av kortsiktiga svängningar.

Orsakerna till långtidsförskjutning kan vara strukturella förändringar i systemet, teknologisk utveckling, policy och institutionella reformer, demografiska skiften eller förändringar i mätmetoder och datakvalitet. I dataanalys används ofta metoder som trendbestämning, detektion av strukturella skiften i regressionssambandet eller Kalmanfilter för att särskilja långtidsförskjutning från säsongs- och cykliska variationer.

Användningsområden för begreppet är breda. Inom ekonomi och arbetsmarknad beskriver långtidsförskjutning hur tillväxt- eller arbetslöshetstrender skiftar över decennier; inom klimatforskning kan man tala om långvariga baslinjeförskjutningar i temperatur eller nederbörd när klimatet förändras över långa tidsramar; inom demografi och befolkningsteknik beskriver man hur åldersstrukturen förändras över tid och ger upphov till nya normer i exempelvis pensionssystem eller samhällsplanering.

Betydelsen av att känna igen långtidsförskjutningar ligger i att undvika missförstånd i prognoser och policyarbete. Att korrekt modellera och tolka sådana förändringar är centralt för långsiktig planering och riskbedömning. Se även: trend, drift, baslinjeförändring, strukturellt brott och icke-stationär tidserie.