lågaGrundbetydelsen

lågaGrundbetydelsen är ett begrepp inom språkfilosofi och lingvistik som refererar till den minsta underliggande betydelsen som krävs för att ett yttrande ska ha ett propositionellt innehåll. Begreppet används för att avgränsa vad som verkligen måste uppfyllas av semantiken för att ett påstående ska vara semantiskt meningsfullt, oberoende av kontextuella eller pragmatiska nyanser.

Begreppet lågaGrundbetydelsen är en sammansättning av svenska ord som pekar mot en minimal semantisk kärna. Det används ofta i teoretiska diskussioner om hur mycket innehåll som är nödvändigt för att särskilja olika propositioner, särskilt i jämförelser mellan semantisk kärna och yttre, kontextberoende betydelse. När ytliga uttryck eller pragmatiska implicaturer ändras kan lågaGrundbetydelsen anses vara det som kvarstår som det semantiskt relevanta kärnbudskapet.

Inom praktisk forskning används begreppet för att analysera polysemi, begreppsförvirring och översättningsproblem där olika språk kan uttrycka samma kärnbudskap på olika sätt. Det används också i natural language processing och lexikondesign som ett teoretiskt verktyg för att definiera vilka semantiska komponenter som bör bevaras eller överföras mellan språk.

Exempel på användning kan vara att analysera meningar som "Det regnar" eller "Katten sover" där den lågaGrundbetydelsen skulle vara den grundläggande propositionen att något observeras i världen (regnande tillstånd respektive djur som vilar), medan ytliga eller kontextuella nyanser lämnas utanför kärnbudskapet.

Kritik inkluderar att begreppet kan vara svårt att operationalisera och att vad som räknas som den minsta kärnan ofta varierar mellan språk, genrer och teoretiska ståndpunkter. Se även semantic minimalism, kärnbetydelse och pragmatik.