länkprotokollen

Länkprotokollen är en grupp kommunikationsprotokoll som används för att överföra data mellan två direkt anslutna noder över ett fysiskt medium. De tillhör OSI-modellens lager två, data link-lagret, och har ansvar för ramning av data, adressering inom samma nätverk samt felkontroll och i vissa fall flödeskontroll och hantering av tillgång till länken. Genom länkprotokollen kopplas olika nätverksprotokoll till varandra med nätverkslagret och kommunikationen mellan nodernas fysiska och logiska nivå sker över länken.

Funktioner inkluderar att skapa och kontrollera ramar. En ram innehåller oftast en header med mottagarens och avsändarens adresser, nyttolasten och en trailer med felkontrollkod (vanligtvis CRC eller FCS). Adressering sker normalt via MAC-adresser i Ethernet- och Wi‑Fi-nätverk. Länkprotokollen kan också specificera hur flera enheter delar en gemensam media genom olika åtkomstmetoder.

Strukturen består ofta av två sublager: MAC (Media Access Control) som hanterar tillgång till mediet och hårdvarunära adressering, samt LLC (Logical Link Control) som möjliggör multiplexing av olika nätverksprotokoll över samma länk.

Exempel på länkprotokoll är Ethernet (IEEE 802.3) och Wi‑Fi (IEEE 802.11). Punkt-till-punkt-protokoll som PPP och HDLC-inspirerade varianter används också i vissa sammanhang.

Tillgångsmetoder som CSMA/CD i äldre Ethernet och CSMA/CA i trådlösa nätverk påverkar när och hur data sänds. Länkprotokollen samarbetar med nätverkslagret och kan kompletteras med säkerhetslösningar som WPA2 eller MACsec för att skydda trafik på länken.