luftvägsresistensen

Luftvägsresistensen, ofta betecknad Raw, är den tryckskillnad som krävs mellan munnen (eller näsan) och alveolerna för att upprätthålla ett givet luftflöde genom luftvägarna. Den uppstår främst i de stora och medelstora luftvägarna där friktion mot väggarna motverkar flödet. Raw mäts vanligtvis i enheter av cm H2O per liter per sekund (cmH2O·s/L). Hos friska vuxna under vila ligger det ofta i intervallet cirka 0,5–2,0 cmH2O·s/L; värdet kan förändras med andningsarbete och lungvolymer.

Flödet genom luftvägarna påverkar resistansen. En stor del av Raw kommer från de centrala luftvägarna, medan små luftvägar bidrar mindre i enstaka flöden men kan få större betydelse vid sjukdom eller minskade lungvolymer. Vid laminar ström följer tryckfallet Poiseuilles lag, vilket innebär att resistansen är starkt beroende av lumenradius (minskar exponentiellt med minskat radius). I fysiologiska förhållanden är flödet till stor del i gränslandet mellan laminärt och turbulent, vilket gör att sjukdomar som ökar slemproduktion, ödem eller bronkospasm kan kraftigt öka Raw.

Faktorer som ökar luftvägsresistensen inkluderar bronkospasm, inflammation, slem, ödem och strukturella förändringar i luftvägarna. Den minskar vid bronkodilatation, ökad lungvolym och i vissa fall fysisk aktivitet som ökar radial dragning på luftvägarna. Kliniskt används mått på Raw vid utvärdering av luftvägsobstruktion, särskilt i sjukdomar som astma och KOL, ofta tillsammans med andra spirometriska och oscillometriska tester. Behandling syftar ofta till att reducera Raw genom bronkodilatation, antiinflammatoriska åtgärder och slemminskning.