tryckfallet

Tryckfallet, eller tryckförlust, är den minskning av ett fluids tryck när det färdas genom ett rörsystem eller en komponent. Orsakerna är energiförluster i form av friktion mot väggarna, turbulens i flödet, och förändringar i systemets geometri eller höjd som gör att arbetet mot gravitationen måste utföras. Tryckfallet är därför skillnaden mellan in- och utgående tryck längs en sträcka eller över en komponent.

I fluiddynamiken används flera sätt att beskriva tryckfallet. För allmän rörströmning i ett cylindriskt rör är Darcy–Weisbach-ekvationen Δp = f (L/D) (ρ v^2 / 2), där f är friktionsfaktorn, L är längden, D är diametern, ρ är fluidens densitet och v är den genomsnittliga hastigheten. För laminar flöde i ett cylindriskt rör är ett vanligt uttryck Δp = 8 μ L Q / (π r^4), där μ är dynamisk viskositet, Q volymflöde och r rörradius. En motsvarande höjdskillnad, head loss h_f = f (L/D) (v^2 / 2g), ger Δp = ρ g h_f. Vid komponenter och fittings uppkommer också mindre förluster, ofta uttryckta som Δp_i = K_i (ρ v^2 / 2) med summan av K-värdena för alla delar.

Mätning av tryckfallet sker med tryckgivare placerade före och efter den aktuella delen av systemet. Tryckfallet är central vid dimensionering och energikrav i vatten-, avlopps-, luft- och processsystem, där det påverkar flödeshastigheter, pumpkraft och övergripande effektivitet. Källor till stora tryckfall inkluderar små rördiametrar, låga flöden i tunna ledningar, många veck och ventiler, samt höga väggfriktioner.

---