luftvägsresistans

Luftvägsresistans, ofta betecknat Raw, är motståndet mot luftflödet i luftvägarna. Den definieras som tryckskillnaden mellan munhåla/näshåla och alveolerna delat med volymflödet: Raw = ΔP / V̇. Enheter är vanligtvis cm H2O·s/L. Resistansen varierar med luftvägarnas diameter och med lungvolymen och förändras under andningscykeln.

Huvudfaktorn bakom resistansen är luftvägarnas radie; motståndet ökar mycket när radien minskar (r^4-beroende enligt Poiseuille-liknande principer). I små och medelstora luftvägar är flödet ofta laminar, medan större luftvägar kan uppvisa turbulens vid hög hastighet. Andra bidragande faktorer är luftens densitet och viskositet, luftvägslängd samt dynamisk tonus i bronkials kärl, ödem, slem eller sekret. Resistansen är volymberoende: vid högre lungvolym är luftvägarna öppnare och Raw är lägre.

Mätmetoder: Raw kan mätas med kropppletysmografi, som ger tryck- och flödesdata och därmed Raw samt förändring vid bronkodilatation. Impuls oscillometri (IOS) mäter resistans vid olika frekvenser (t.ex. R5 och R20) och kräver mindre ansträngning än traditionell pletysmografi. Spirometri används för att bedöma obstruktivitet via FEV1/FVC och kan inte direkt mäta Raw, även om bronkodilatortest informerar om bronkial reversibilitet.

Klinisk betydelse: förhöjd luftvägsresistans ses vid astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), bronkit och andra inflammatoriska tillstånd, och kan leda till dyspné och nedsatt flödeskapacitet. Läkemedel som bronkodilatatorer sänker Raw. Resistansen är dynamisk och påverkas av lungvolym, andningsfysiologi samt behandling och sjukdomsstatus.

Normalvärden varierar med ålder, kön och kroppsstorlek, och klinisk tolkning bör alltid kopplas till volymer och funktioner i varje patient.