ljusstyrkekurvor

Ljusstyrkekurvor är kurvor som beskriver hur mycket ljus en ljuskälla avger i olika riktningar. De motsvarar ljusstyrkan I i varje riktning och används för att karakterisera en ljuskällas fotometriska egenskaper. Kurvorna erhålls vanligtvis genom mätningar i en goniofotometer eller i en integrerande sfär och visas ofta som polarplotar som visar I(θ,φ) eller förenklade planer I(θ) i en vald utgångsvinkel.

Användningen av ljusstyrkekurvor är central vid belysningsplanering: de ligger till grund för beräkningar av ljusfördelning i utrymmen, illuminance på ytor och belysningsjämnhet samt för att bedöma bländning och effektivitet. Data från kurvorna lagras vanligtvis i fotometriska filer, såsom IES- och EULUMDAT-format, vilka beskriver I(θ,φ) och kan tolkas av belysningsprogram för att generera två- och tredimensionella ljusdistributioner.

Kurvorna kan vara symmetriska eller asymmetriska och varierar beroende på lampans teknik och optik, såsom lins, reflektor eller diffusorer. Olika typer av ljuskällor – LED-moduler, lysrör eller downlights – har typiska fördelningar som påverkar hur starkt ljus riktas mot specifika områden eller plan. Denna information används för att välja luminaires som uppnår önskad belysningsnivå, jämnhet och komfort i en miljö samt för att kontrollera överskottsljus och bländning.