ljusgenomsläpp

Ljusgenomsläpp, eller optisk transmittans, är andelen av inkommande ljus som passerar ett material eller medium jämfört med vad som träffar dess yta. Det beskriver hur mycket ljus som lämnar materialet och kan variera kraftigt mellan olika våglängder. Ett material kan vara mycket genomsläppligt vid vissa våglängder och nästan helt ogenomsläppligt vid andra.

Transmittans betecknas vanligtvis med T och är en dimensionslös storhet mellan 0 och 1 (eller i procent). Vid specifika våglängder betecknas den som T(λ). Vid absorberande medier följer ofta Beer-Lambert-lagen: I_t = I_0 e^{-α x}, vilket ger T = e^{-α x}. I samband med absorbans används A = -log10(T) och optisk densitet OD = -log10(T). Om spridning är viktig kan man tala om diffust respektive kollimerad transmittans.

Ljusgenomsläpp beror på flera faktorer, bland annat materialets tjocklek och kemiska sammansättning, yttre förhållanden (fuktighet, temperatur), samt ljusets våglängd och vinkel mot ytan. Många material är endast spektralt transparent inom vissa våglängder och kan uppvisa betydande spridning som påverkar den difusa transmittansen. I atmosfären påverkas transmittansen av aerosoler och väderförhållanden.

Användningar och måttning: transmittans används inom byggnadsteknik, optik, filtrering och beläggningar samt solceller och fiberoptik. Den mäts vanligtvis med spektralphotometri, ofta med en integrerande sfär eller en kolimator för att erhålla spektral transmittans över ett visst våglängdsområde.