likviditetsförvaltningssystem

Likviditetsförmåga, ofta kallad likviditet, avser ett företags eller en institutions förmåga att uppfylla kortsiktiga betalningsskyldigheter när de förfaller. Den bygger på tillgång till kontanter eller lätt realiserbara tillgångar samt tillgängligt kreditutrymme. God likviditet gör det möjligt att möta löpande kostnader, utnyttja affärsmöjligheter och undvika tvångsförsäljningar eller finansiella restriktioner.

Vanliga mått för att bedöma likviditet är kassalikviditet (cash ratio), snabbare likviditet och nuvarande likviditet. Kassalikviditet mäter hur stor del av kortfristiga skulder som kan täckas med likvida medel, medan nuvarande likviditet jämför omsättningstillgångar med kortfristiga skulder. Dessa mått används både inom näringslivet och i offentlig sektor för att bedöma risken för likviditetsbrist.

Enligt finansieringsteori och praktisk företagsledning delas likviditetshantering ofta upp i kontanthantering, likviditetsbuffer, finansieringskällor och kontrollerad exponering mot likviditetsrisk. I bank- och finanssektorn regleras likviditet starkt genom krav som likviditetstäckningsgrad (LCR) och andra regler som syftar till att säkerställa att institutioner kan klara stressituationer utan att behöva snabba krisåtgärder.

Skillnaden mellan likviditet och solvency är central: likviditet avser kortsiktiga betalningar, medan solvency handlar om långsiktig betalningsförmåga. En god likviditetsposition bidrar till stabil kreditvärdighet och minskar risken för kortfristiga betalningsproblem.