landanvändningsklasser

Landanvändningsklasser är kategorier som används inom mark- och regionplanering för att beskriva hur mark och vatten används idag eller hur de är avsedda att användas enligt planer och regler. Genom att dela in landskapet i tydligt definierade klasser underlättas jämförelser, planering och bedömningar av miljöpåverkan, resursförvaltning och fysisk utveckling. Klasserna kan vara övergripande och ha undergrupper samt vara anpassade till olika geografiska nivåer, såsom kommunal eller regional.

Vanliga huvudklasser är exempelvis bebyggd mark, jordbruksmark, skogsmark och vatten. Andra betydelsefulla kategorier kan vara naturmark och rekreationsmark, samt särskilda zoner som natur- eller kulturmiljöer, skyddade områden och industri- eller logistikmark. I vissa system förekommer även klasser för energiproduktion, infrastruktur och väntade framtida användningar. En viktig aspekt är att klasserna ofta är funktionella och kopplade till planer, så att en viss klass anger avsedd funktion eller skyddsnivå snarare än endast nuvarande användning.

Användningen av landanvändningsklasser sker i översiktsplaner och detaljplaner, samt i GIS-databaser, miljökonsekvensbedömningar och olika typer av markanvändningsanalyser. Klassiseringen stöder beslut om vilka områden som får bebyggas, bevaras, användas för jord- eller skogsbruk eller reserveras för rekreation eller naturvård. Det finns ingen universell standard; olika länder eller kommuner anpassar klassifikationen efter sina regler och mål, vilket kan påverka jämförbarhet över områden.