laminarströmning

Laminarströmning är ett slags vätske- eller gasflöde där vätskans partiklar rör sig i tydliga, parallella skikt med mycket begränsad blandning mellan skikten. Rörelsen är ordnad och följer en jämn hastighetsprofil, i motsats till turbulentströmning där flödet präglas av virvlar och oregelbunden omblandning.

I många fall uppträder i ett laminarströmmande rör en parabolisk hastighetsprofil (Poiseuille-flöde): hastigheten är störst i mitten och minskar mot väggarna på grund av no-slip-villkoret. Viskositeten är då dominerande och inertiala krafter är små jämfört med de viscösa krafterna.

Reynolds tal används för att bedöma flödets karaktär. Re = ρ v L / μ. Generellt är flödet laminar när Re ligger under en kritisk gräns som i cirkulära rör oftast ligger kring 2000–4000; exakt gräns beror på geometri och ytråhet. Vid störningar eller högre Re kan laminarströmningen övergå till turbulent.

Användningar och betydelse: laminarströmning är vanlig i mikrosystem, i små blodkärl, vid låga flöden eller hos vätskor med hög viskositet, samt i smörjfilmer och olika tekniska processer där man vill ha förutsägbart, kontrollerat flöde. Den förutsägbara och kontrollerbara naturen hos laminarströmning underlättar beräkningar och konstruktioner men kan öka tryckfallet jämfört med turbulentflöde.