kärnkompetensernas

Kärnkompetensernas begrepp avser de centrala förmågor som ger ett företag konkurrensfördelar genom att kombinera kunskap, teknik och processer på ett sätt som är svårt att imitera. Begreppet populariserades av Prahalad och Hamel i början av 1990-talet och har sedan dess varit ett centralt ramverk i strategisk företagsledning. En kärnkompetens är en kollektiv kapabilitet som ligger i organisationens förmåga att samverka över funktioner och att lära och anpassa sig över tid. Den definierar vad företaget kan göra särskilt väl, och varför kunder väljer företagets erbjudande.

Egenskaper inkluderar långsiktighet, svår imitation och användbarhet över flera produkter och marknader. Kärnkompetenser möjliggör innovation genom att kombinera teknik, kunskap och processer; de skapar även skalfördelar när de används i olika produkter och tjänster. Att identifiera kärnkompetenser innebär ofta kartläggning av värdekedjan, granskning av vad kunder värderar, och bedömning av vilka förmågor som är sällsynta och svåra att kopiera. Vanliga analysramar är VRIN/VRIO.

Strategiskt följer kärnkompetenserna av att fokusera på att vidareutveckla och skydda dessa kapabiliteter, medan övriga resurser omformas i linje med detta. De påverkar val av produktportfölj, marknader och partnerskap samt hur organisationen organiserar sig och investerar i kompetensutveckling. Kritik gäller att begreppet kan bli diffust och riskera att överdriva betydelsen av vissa förmågor.

Exempel på kärnkompetenser i olika branscher inkluderar teknikintegration i Apple, produktionssystem och kontinuerliga förbättringar hos Toyota, samt algoritmer och datahantering hos techföretag.