kvartsinnehåll

Kvartsinnehåll är andelen kvarts i en bergart, råmaterial eller annan kropp som består av mineraler. Kvarts är ett hårt mineral bestående av kiseloxid (SiO2), och kvartsinnehållet anges vanligtvis som volymprocent eller viktprocent av ämnet. Begreppet används för att beskriva bergarters sammansättning och egenskaper.

Inom geologi och petrologi används kvartsinnehåll som en viktig parameter för beskrivning och klassificering av bergarter. Högt kvartsinnehåll är vanligt i kvartsrika sedimentära bergarter som sandsten och i kvartsitt, medan magmatiska bergarter som graniter uppvisar breda variationer i kvartsandel. Kvartsinnehållet påverkar även bergartens fysikaliska och kemiska egenskaper, såsom densitet, slitstyrka, kemisk stabilitet och termiska egenskaper.

Mätmetoderna för kvartsinnehåll innebär oftast mineralogisk analys. Vanliga tekniker är X-ray diffraction (XRD) med kvartsbestämning, petrographiska studier i tunna snitt med punkttällning av mineraler, samt kemiska analyser som uppskattar SiO2-innehållet och omvandlar det till kvartsandel. I praktiken används ibland grova uppskattningar vid handundersökningar, men mer exakta värden uppnås med instrumentbaserade metoder.

Typiska värden förekommer i olika bergarter. Sandstenar ligger ofta mellan cirka 70 och 95 procent kvarts. Graniter har oftast kvartsandelar i intervallet ungefär 20 till 60 procent. Basalt och diorit har normalt lägre kvartsinnehåll, medan kvartsitt och andra kvartsdominerade mål kommer nära eller över 90 procent.

Betydelsen av kvartsinnehåll ligger i hur materialet beter sig vid bearbetning, användning och exponering. I byggmaterial och glasindustrin styr kvartsinnehållet egenskaper som hårdhet, härdhet och kemisk stabilitet, samt hur materialet reagerar under långvarig belastning och eventuella chemiska processer.