kursregimer

Kursregim, eller växelkursregim, beskriver hur ett land bestämmer sin växelkurs mot andra valutor och hur myndigheterna reagerar på valutaflukuationer. Regimet påverkar hur stort oberoende landet har i sin penningpolitik och hur känslig valutan är för spekulation, inflation och externa chocker.

Hård växelkurs innebär att centralbanken försöker hålla växelkursen fast med mycket små toleranser. Det uppnås ofta genom valutaboard eller andra mekanismer som kräver stora reserver och en stark tro på regimens trovärdighet. Hård växelkurs ger stabil valutakurs men innebär oftast förlust av inhemsk penningpolitisk självständighet och ökad sårbarhet mot externa störningar.

Mjuka växelkursregimer innefattar att växelkursen hålls inom ett smalt band eller genom en krypande växelkurs där kursen justeras gradvis. Regimerna syftar till stabilitet samtidigt som myndigheterna behåller viss autonomi i penningpolitiken och kan reagera på reala förändringar utan att bryta kopplingen till referensvalutan.

Flytande växelkursregimer innebär att kursen främst bestäms av marknaden. I ett fritt flytande regime rör sig kursen efter utbud och efterfrågan, medan myndigheterna ibland ingriper i ett så kallat managed float eller dirty float för att dämpa överdrivna svängningar.

Valet av kursregim bygger på mål och risker som handel, kapitalrörelser, inflation och institutionell trovärdighet. Fördelar med stabila regimer är förutsägbarhet för företag och handelsbalans; nackdelar inkluderar förlust av helt oberoende i penningpolitiken och ökad sårbarhet för externa chocker. Övergångar mellan regimer kan vara kostsamma och kräva kompletterande policyåtgärder och stärkt trovärdighet.