kulturmiljön

Kulturmiljön är ett svenskt begrepp som beskriver den kulturella miljön som har formats av människors aktivitet genom tiderna och som finns i landskap, stadsmiljöer och byggnader. Den innefattar både fysiska objekt såsom byggnader, kyrkor, broar och gårdsanläggningar och spår som lämnas av tidigare bruk och bebyggelse, samt kunskap, traditioner och berättelser som ger platsen dess karaktär.

Syftet med att identifiera och arbeta med kulturmiljön är att understood bevara och förvalta det som utgör platsens identitet och historiska sammanhang samtidigt som samhällets behov av utveckling och användning av mark och byggnader tillgodoses. Tillvägagångssätten innefattar dokumentation, inventeringar och riskbedömningar samt åtgärder som tillåter en hållbar utveckling utan att förlora väsentliga kulturvärden. Kulturmiljön används som grund i planering på kommunal nivå och i regionalt och statligt arbete med bevarande av kulturarv.

Lagar och myndigheter som rör kulturmiljön i Sverige omfattar bland annat kulturminneslagen och plan- och bygglagen, vilka reglerar skydd, åtgärder och tillgänglighet. Ansvar för förvaltning ligger hos myndigheter som Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna samt kommunernas plan- och byggnadsavdelningar, som arbetar med kulturmiljöinventeringar, skyddsåtgärder och planeringsprocesser. Målet är att bevara mångfalden av kulturmiljöer som speglar olika tidslager och samtidigt stödja ett samhällsbyggande som är ändamålsenligt och demokratiskt tillgängligt.

---