kreditbreve

Kreditbrev, ofta kallat kreditbrev eller kreditbrevet (plural kreditbrev/kreditbreven), är ett finansiellt instrument som historiskt och i vissa sammanhang används inom bank- och handelsfinansiering. Det betecknar bankens åtagande att bevilja kredit upp till en bestämd kreditgräns under en specificerad tidsram. Likt andra finansiella dokument fungerar kreditbrevet som ett bevis på en kreditfacilitet och kan användas inom affärstransaktioner där leverantören eller köparen behöver ett bekräftat finansieringsstöd.

Funktion och användning: Ett kreditbrev ger låntagaren rätt att vid behov dra medel upp till den angivna gränsen. Banken är då skyldig att tillhandahålla medel enligt villkoren i brevet. Ränta, återbetalning och eventuella amorteringar regleras i själva brevet och i kopplade låneavtal. I vissa fall kan kreditbrevet vara överlåtbart, så att innehavaren kan överlåta rätten att få ut medel till en tredje part beroende på villkoren i dokumentet.

Relation till andra instrument: Kreditbrev skiljer sig från internationella betalningsinstrument som brev av kredit (letter of credit), där en bank garanterar betalning till en säljare vid uppfyllelse av vissa villkor. Kreditbrevet fungerar i huvudsak som ett löfte om kredit till låntagaren och är ofta konstruerat för användning i relationer mellan företag eller i vissa typer av finansierings- och säkringsarrangemang. Juridiska detaljer och överlåtbarhet regleras av landets civilrätt och bankens villkor.

Historik och modern relevans: Kreditbrev har spelat en roll i nordiska och europeiska finansmarknader sedan 1700- och 1800-talen som ett sätt att finansiera handel och krediter. I modern tid används begreppet mer sällan i vardaglig bankpraxis, där andra produkter som kontokrediter och olika typer av lån dominerar. Begreppet förekommer dock i juridisk och historisk dokumentation samt i äldre avtal.