kortslutningsvärdet

Kortslutningsvärdet är det strömvärde som skulle flyta i ett elektriskt nät vid en kortslutning på en viss felplats. Det vanligaste måttet är kortslutningsströmmen I_sc, och värdet beror på nätverkets impedanser samt källornas interna impedanser. I praktiken används kortslutningsvärdet för att bedöma hur mycket ström skyddsutrustning och komponenter måste klara under ett fel.

Beräkningar av kortslutningsvärdet görs ofta med Thevenin- eller Norton-ekvivalenter vid felplatsen. Man bestämmer V_th och Z_th som nätverkets effektivt tillgängliga spänning och impedans när alla oberoende källor anpassas till sina verksamhetstilstånd. Den grundläggande formeln är I_sc = V_th / Z_th. Vid olika felfall kan strömmens storlek och fördelning variera, till exempel trefasfel, enkelfas till jord, fas till fas, eller dubbelfas till jord. Vid obalans används vanligtvis symmetrisk komponentanalys och per enhet-notation för att förenkla beräkningar.

Användningar och betydelse: kortslutningsvärdet används vid dimensionering och koordinering av skyddsutrustning såsom brytare och säkringar, samt vid bedömning av utrustningens brytkapacitet och isolationsnivåer. Det ligger till grund för skyddsreläers utlösning och för att säkerställa att felet kan avlägsnas snabbt utan att skada nätet eller människor.

Begränsningar och praktiska överväganden: värdet är beroende av nätets topologi, källornas impedanser och felplatsens läge. Osäkerheter i modellernas impedance och förändringar i systemförhållanden kan påverka beräkningarna, varför det ofta stöds av kompletterande beräkningar och mätningar i drift.