korslänkningsdensiteten

Korslänkningsdensiteten, eller korslänkningsdensitet, är ett mått som används inom telekommunikation och nätverksplanering för att beskriva hur tät förbindelserna är mellan olika noder i ett nätverk. Begreppet syftar på antalet direkta förbindelser (länkar) mellan olika punkter i ett nätverk, relaterat till det totala antalet möjliga förbindelser mellan alla noder. Det är ett centralt koncept inom studiet av komplexa nätverk och används för att analysera hur effektivt information kan spridas genom ett system.

I ett nätverk med *n* noder finns det maximalt *n*(n−1)/2 möjliga direkta förbindelser (om man bortser från självförbindelser och dubbella länkar). Korslänkningsdensiteten beräknas genom att dividera det faktiska antalet länkar med detta maximala värde. En hög densitet indikerar ett tätare och mer sammanlänkat nätverk, vilket kan förbättra kommunikationens hastighet och tillförlitlighet, men också öka komplexiteten och kostnaderna för att underhålla nätverket.

Begreppet används inom olika områden, såsom internetinfrastruktur, biologiska nätverk (t.ex. neuronala förbindelser) och sociala nätverk. I telekommunikation kan en hög korslänkningsdensitet i ett fibernätverk till exempel minska behovet av mellanstationer och förbättra dataöverföringen. Däremot kan ett för tät nätverk bli sårbart för störningar, då en felaktighet kan påverka flera noder samtidigt. Därför är balansen mellan densitet och robusthet en viktig övervägande vid nätverksdesign.

Forskning inom komplexa nätverk har visat att många naturliga och konstgjorda system tenderar att ha en korslänkningsdensitet som ligger mellan låg och medel, vilket ger en optimal kompromiss mellan effektivitet och stabilitet. Modeller som Small Worlds-modellen och skalfördelade nätverk har bidragit till förståelsen för hur densiteten påverkar nätverksegenskaper som kortaste väg, informationsspridning och motståndskraft mot avbrott.