korrosionsbeskydd

Korrosionsbeskydd är de metoder och tekniker som används för att förhindra eller minska korrosion, det vill säga kemisk eller elektrolytisk nedbrytning av material, oftast stål, aluminium eller koppar, när det utsätts för fukt, luft, salt eller andra aggressiva miljöer. Korrosion leder till förlust av strukturell integritet, minskad livslängd och ökade underhållskostnader.

Det finns både passive och aktiva former av korrosionsbeskydd. Passiva metoder utnyttjar ett skyddande oxidskikt eller naturlig passivering på ytan, medan aktiva metoder kräver tillförsel av energi eller substrater. Bland de vanligaste aktiva teknikerna finner man galvanisk skyddning, där ett mer reaktivt metal och material väljs som ett skyddande tvång, samt katodisk skyddning, som kan göras genom att pålägga en anodisk strömtro eller använda en sagarkopparanod.

Ytbehandlingar såsom primer och leringsämnen, maling, läder- och oljepolstring samt anodisering är effektiva för tryck och skyddning mot korrosion. Materialval spelar en viktig roll; rostfritt stål, aluminiumlegeringar och kopparlegeringar har motsvarigheter i korrosionsmotstånd, men kan förbättras med särskilda legeringar eller ytbehandlingar.

I bygg- och infrastruktursektorn, samt i maritima, offshore och kärnbränsleindustrierna är korrosionsbeskydd avgörande för att säkerställa tillförlitlighet och livslängd. Tekniska standarder och internationella riktlinjer, som IEC och ISO, fastställer krav på val av korrosionsskydd i olika applikationer samt metod för utvärdering och testning.