konjunkturperioder

Konjunkturperioder är tidsavsnitt i en ekonomi där den samlade efterfrågan och därmed produktionen svänger mellan perioder av hög och låg aktivitet. Man talar vanligtvis om en cyklisk rörelse som avviker från den långsiktiga tillväxttrenden. Under konjunkturer studeras förändringar i BNP, arbetslöshet och inflation samt hur investeringar och konsumenttillit varierar över tid.

En konjunktur består av faser: expansion (uppgång) där BNP växer, sysselsättningen ökar och företagen investerar; topp där tillväxten avtar och kapacitetsutnyttjandet når sin högsta nivå; kontraktion (nedgång/recession) där BNP faller, arbetslösheten ökar och efterfrågan viker; och botten eller lågkonjunktur där aktiviteten bottnar innan en ny expansion börjar.

Orsaker och drivkrafter inkluderar förändringar i efterfrågan, investeringar, räntor, kreditförhållanden, tekniska förändringar och externa chocker som handel och oljeprisutveckling. Sambandet mellan dessa faktorer gör att cykeln varierar i längd och intensitet mellan olika länder och tider. I ekonomisk analys används indikatorer som BNP-tillväxt, arbetslöshet, industriproduktion, inflation och förväntningar, samt ledande indikatorer som orderböcker och konsumentförtroende.

Policy och ekonomisk styrning syftar ofta till att dämpa konjunktursvängningarna genom stabiliseringspolitik, som penning- och finanspolitik, för att mildra uppgångar och dämpa nedgångar. Sammanfattningsvis utgör konjunkturperioder en normal del av marknadsekonomins dynamik, där perioder av tillväxt följs av nedgångar, samtidigt som analys och anpassning kan bidra till bättre ekonomisk planering.