kollektivtrafikfordon

Kollektivtrafikfordon är fordon som används inom kollektivtrafiken för att transportera passagerare mellan hållplatser eller andra transportpunkter. Begreppet är bred och omfattar vägfordon som bussar, spårvagnar och tågfordon samt vattenburna fordon som färjor, men också specialiserade lösningar som kabeldrivna fordon eller trolleys där det finns elförsörjning längs nätet. Fordonen verkar i offentligt eller privat regi under myndighetslicens eller kontrakt.

Vanliga typer är bussar (inklusive låggolvsbussar och elektriska eller hybrida modeller), spårvagnar, pendeltåg och regionaltåg samt färjor som ingår i ett kollektivtrafiknät. I elektrifierade nät används ofta kontaktledning för fordon som tåg och spårvagnar, medan bussar i många fall drivs av batterier, diesel eller gasdrivna motorer.

Fordon i kollektivtrafiken är generellt konfigurerade för hög passagerarkapacitet och tillgänglighet. Många modeller har lågt golv, plats för rullstolar och barnvagnar, samt anpassningsbara dörrar och rullstolsanpassningar. Miljö- och energieffektivitet är viktiga drivkrafter, vilket ökar användningen av elektrifiering, hybridteknik och andra alternativbränslen.

Ägare och drift styrs ofta av regionala eller kommunala myndigheter och trafikoperatörer som ansvarar för planering, underhåll, säkerhet och övervakning. Fordonen följer nationella eller internationella standarder för typgodkännande, säkerhet och miljöpåverkan, samt krav på tillgänglighet och realtidsinformation.

Framtida utveckling inom kollektivtrafik fokuserar på fortsatt elektrifiering, batteri- och bränslecells-teknik, ökad automatisering där det är lämpligt, och förbättrad integration av biljett- och flödeslösningar.