koherenslängd

Koherenslängd, ofta förkortad som Lc, är ett fysikaliskt begrepp som beskriver hur långt en våg kan färdas innan dess fas förlorar sin bestämda relation till dess ursprungliga fas. Det är ett mått på den rumsliga utsträckningen av en vågs koherens, vilket innebär dess förmåga att upprätthålla en konstant fasrelation över tid och rum.

Konceptet är särskilt relevant inom optik, där det används för att karakterisera ljuskällor. En ljuskälla med stor koherenslängd producerar ljus som är mycket koherent, vilket betyder att vågorna har en stabil fasrelation över en längre sträcka. Detta är avgörande för fenomen som interferens, där ljusvågor kombineras för att förstärka eller släcka ut varandra. Laserljus har exempelvis en mycket stor koherenslängd jämfört med ljus från en glödlampa.

Koherenslängden är omvänt proportionell mot vågens spektrala bredd. En ljuskälla med en mycket smal spektral linje, det vill säga ljus av en enda eller ett mycket begränsat antal våglängder, kommer att ha en stor koherenslängd. Omvänt, en källa med ett brett spektrum av våglängder kommer att ha en kort koherenslängd, eftersom fasrelationen snabbt blir oordnad.

Inom andra områden av fysik, som akustik och kvantmekanik, används liknande begrepp för att beskriva vågegenskaper. Koherenslängden är ett fundamentalt mått som påverkar hur vågor beter sig i olika situationer och är en nyckelparameter vid design och analys av vågbaserade teknologier.