koagulationskaskad

Koagulationskaskaden är den biokemiska processen som leder till blodets koagulation genom en serie proteolytiska aktiveringar som generar trombin och därefter ett fibrinnät som stabiliserar en bildad blodpropp. Processen innefattar två initierande vägar – den inre vägen och den yttre vägen – som båda når en gemensam del där trombin bildas och omvandlar fibrinogen till fibrin.

Den yttre vägen aktiveras av vävnadsfaktor (TF) som binder faktor VIIa och bildar en TF–VIIa-komplex som startar aktiveringen av faktor X. Den inre vägen aktiveras via kontaktaktivering av XII till XIIa, vidare till XI till XIa och slutligen till IX och VIII, vilket också leder till bildandet av faktor Xa. Den gemensamma vägen domineras av aktiveringen av prothrombin (faktor II) till thrombin (faktor IIa) av faktor Xa i närvaro av faktor V. Trombin omvandlar fibrinogen till fibrin och aktiverar faktor XIII som korsbinder fibrinet för att bilda en stabil propp.

Reglering och nedreglering av kaskaden sker primärt genom antitrombin III (förstärkt av heparin), proteinkomponenten C och S som inaktiverar Va och VIIIa, och vävnadsfaktorinitierad inhibitor (TFPI). Thrombin kan även inducera antikoagulativa mekanismer via thrombomodulin och aktiverat protein C.

Viktiga kliniska aspekter inkluderar ärftliga brister i faktorer som VIII och IX (hemofili), brister i faktorerna VII, II eller vitaminkomponenten K som påverkar flera koagulationsfaktorer, samt användning av antikoagulantia som warfarin eller direkta Xa- eller IIa-hämmare. Laboratorietester som PT och aPTT används för att utvärdera vägarna och deras funktion. Koagulationskaskaden är nära kopplad till fibrinolys och plasmolys, som upplöser en bildad propp när den inte längre behövs.