klimatexponering

Klimatexponering avser i företagets eller offentlig sektors sammanhang graden av exponering mot klimatrelaterade risker. Det omfattar både fysiska risker som följer av klimatförändringarna – torka, översvämningar, stormar, höjda temperaturer och havsnivåhöjning – och övergångsrisker som uppstår när policyer, teknologi, prisbildning eller konsumentbeteende ändras i klimatsympatisk riktning. Syftet med att bedöma klimatexponering är att identifiera sårbarheter, skärpa riskstyrningen och informera investeringar och planering.

I praktiken används klimatexponering inom riskanalys, anläggningsplanering och finansiering, och den ingår ofta i ramverk som TCFD och EU:s hållbarhetsdirektiv. Genom att beskriva var tillgångar finns, hur utsatta de är och hur allvarliga konsekvenserna kan bli kan organisationer jämföra scenarier och prioritera åtgärder. Bedömningen underlättar också kommunikation om risker till investerare, beslutsfattare och allmänheten.

Mätning av klimatexponering bygger på inventering av tillgångar och platser, koppling till klimatscenarier och kartläggning av exponering mot olika faror. Metoder inkluderar GIS-baserad kartläggning, användning av regionala klimatscenarier samt indikatorer för frekvens, intensitet och varaktighet av hazarder, tillsammans med sårbarhet och robusthet.

Resultat av bedömningen kan visa behov av åtgärder som fysiska anpassningar, försäkring, omplacering av investeringar eller försörjningskedjor, diversifiering och beredskapsplanering. För investerare påverkar klimatexponering värdering och avkastning, och i offentlig sektor kan den styra inriktningen på infrastrukturinvesteringar.

Exempel är kustnära fastigheter eller sjukhus med hög översvämnings- eller värmerisiko, samt portföljer i områden med stigande klimatrelaterade hot.

---