kelpängar

Kelpängar är marina ekosystem som domineras av stora bruna alger (kelp) i kalla eller tempererade kustvatten. De flesta kelpar tillhör ordningen Laminariales och förekommer i solskenbelysta kustnära områden där bladen kan växa ned mot botten. Vanliga släkten inkluderar Macrocystis och Laminaria, som kan bilda täta, tre-dimensionella strukturer med gasblåsor (pneumatocyster) som gör att bladen når ytan.

Tillväxten sker snabbt i näringsrika, svala havsvatten och kelpen fäster vid botten med ett robust hållfast. Kelpängarna bildar en övre vegetativ kan fånga upp solljus och en tät underväxt bestående av mindre alger och smådjur. Deras livscykel innefattar en sporofytisk fas som producerar sporer och utvecklar haploida gametofyter; den adulta sporofyten kan leva flera år och förankras i botten.

Kelpen fungerar som en grundläggande producent och skapar komplexa habitat som ger föda, boplatser och lekplatser för ett brett spektrum av marina organismer. Den täta strukturen dämpar vågor, minskar erosion och bidrar till kustekosystemets kolbindning samt energitransport i näringsväven.

Hot och bevarande: Klimatförändringar och havsförvärmning hotar kelpängarna genom att uppvärmningen gör vattenmiljöerna mindre lämpliga för vissa arter. Övergödning, föroreningar och störningar i kustnära zoner förvärrar läget. I vissa regioner uppstår urchinbarren när herbivorerna betar ner kelpen och predatorer minskar. Bevarande och restaurering pågår i olika delar av världen genom skyddade områden, övervakning och projekt med kelptransplantation samt kontroll av herbivorerna. Kelpängar anses vara indikatorer på havsmiljöns hälsa och påverkas av mänsklig aktivitet samt klimatförändringar.