kateterförslutning

Kateterförslutning är en partial eller fullständig blockering av kateterns lumen som hindrar drainage eller infusion. Den är vanlig vid urin- och centralvenösa katetrar och kan leda till urinretention, backflöde eller bristande läkemedels- eller näringsinförsel om den inte åtgärdas.

Orsakerna inkluderar biofilm och encrustation av mineraler, blodkoagel, mucus, precipiterade läkemedel samt mekaniska faktorer som kink i katetern, felaktig placering eller ett för kort avstånd mellan katetern och dräneringspunkten. Riskfaktorer är långvarig kateterisering, dålig hygienen och felaktig hantering av spolningar.

Symtom kan vara nedsatt eller upphörd drainage, ökat motstånd vid spolning, backflöde, urinvägsdistension eller obehag i området. Vid centrala katetrar kan tecken på occlusion sammanfalla med tecken på trombbildning eller infartshinder.

Diagnostik baseras på klinisk bedömning och test av patency, till exempel försiktig spolning med steril saline och bedömning av resistens. Vid osäkerhet eller vid återkommande occlusion kan bilddiagnostik eller kateternas utbyte övervägas.

Behandling beror på orsak och katetertyp. En försiktig spolning eller utbyte av katetern är förstahandsåtgärd. Vid central venös occlusion kan trombolytisk behandling övervägas enligt lokala protokoll; kraftig spolning som tvingar igenom blockering bör undvikas. Vid upprepad ocklusion krävs ofta kateterbyte.

Förebyggande åtgärder inkluderar minskat onödigt katetergång, korrekt underhåll av slutet dräneringssystem, regelbunden patencykontroll och användning av lämpliga spolningsrutiner enligt vårdprotocol. Tidig upptäckt och åtgärd minskar risk för infektion och komplikationer.