katalogiseringens

Katalogiseringens syfte är att beskriva och registrera informationsresurser så att de blir sökbara och återanvändbara i bibliotek, arkiv och museer. En korrekt katalogpost gör det möjligt att hitta materialet via titel, ansvariga, ämne och andra metadata, samt att koppla relaterat material till en gemensam referensram. Genom katalogisering understöds användarnas behov av upptäckt och personalens bevarande av samlingar.

Historiskt utvecklades katalogisering från fysiska kortkataloger till maskinläsbara databaser, vilket möjliggjorde snabbare sökningar och större samarbete mellan institutioner. Internationella standarder har styrt processen och ökat interoperabiliteten.

Viktiga standarder och modeller inkluderar ISBD för beskrivning av publikationer, MARC och UNIMARC som formatspecifikationer, RDA som beskrivningsstandard för resurser och FRBR som modell för hur användare relaterar resurser. Auktorisation används för konsekventa namn- och ämnesuppgifter och därmed förbättrar sökbarheten.

Processen omfattar bibliografisk beskrivning med uppgifter om titel, ansvarig, utgivning och fysiska egenskaper; auktoritetskontroll som skapar och kopplar namn- och ämnesposter; samt klassifikation och ämnesord för organisering. Länkning mellan poster gör det möjligt att navigera och se samband mellan olika resurser.

Nutida katalogisering fokuserar på interoperabilitet och länkad data. Öppen metadata och delning av auktoritetsfiler mellan system främjar global uppsökbarhet. I Sverige används LIBRIS och internationella standarder för att möjliggöra effektiv upptäckt och bevarande.

---