karstförekomster

Karstförekomster är landskap och geologiska fenomen som uppstår när lösliga bergarter – främst kalksten, dolomit och gips – upplöses av svag kolsyra i vatten. Den kemiska vittringen utvecklar hålrum i sprickor och porer, vilket över tid kan leda till grottor, underjordiska kanaler och ett omfattande nätverk av nedströmsdränering. Resultatet blir karstlandskap där vatten ofta rör sig genom underjordiska vattenvägar och där ytan domineras av sänkta områden och sprickmönster.

Vanliga landformer är doliner (sänkta hål eller gropor), grottor och underjordiska vattendrag. I grottor bildas ofta speleotemer såsom stalaktiter och stalagmiter. Ytlandskapet kopplas samman med underjorden genom källor, ponor och passagesystem som leder vattnet från ytan till underjordiska flöden.

Karstvatten rör sig ofta snabbt genom konduitsystem och kan uppträda som ytvatten långt från nederbördens område. Den snabba hydrologin gör karstområden särskilt sårbara för föroreningar, samtidigt som de fungerar som viktiga vattenkällor för omgivande samhällen. Grottsystemen hyser ofta unika anpassningar och speciella organismer som lever i stängda eller övergödade vattenmiljöer.

Karstförekomster finns över hela världen där lösliga bergarter förekommer, exempelvis i europeiska karstlandskap som Dinariska karstområdet och Slovenska kras, samt i Kina och i Nord- och Centralamerika. Flera grottor är kultur- och forskningsvärda, till exempel Škocjanske jame i Slovenien (UNESCO). Forskningen inom karst täcker geologi, hydrologi och biologi samt bevarande och hållbar förvaltning av vattenresurser och turism.