kalibreringsmetoder

Kalibreringsmetoder är tekniker och processer för att bestämma och justera noggrannheten hos mätinstrument genom jämförelse med kända standarder. Syftet är att uppnå spårbarhet till erkända referenser och att reducera fel i mätresultat över tid.

Grunderna innefattar absolut och relativ kalibrering samt användning av primära och sekundära standarder. Absolut kalibrering fastställer instrumentets sanna värde, medan relativ kalibrering anger avvikelsen i förhållande till ett referenssystem. Primära standarder är mycket noggranna och används direkt; sekundära standarder överför kalibreringen.

Vanliga metoder inkluderar multipunktjämförelse mot kända standardpunkter, regression eller kurvpassning för att modellera sambandet mellan uppmätta och sanna värden, samt transferkalibrering där en beprövad referens används för överföring. I vissa fall används justering av instrumentparametrar för att uppnå överensstämmelse.

Processen omfattar planering, val av lämpliga standarder, datainsamling under kontrollerade förhållanden, modellval och beräkningar av avvikelse och osäkerhet. Resultatet dokumenteras i ett kalibreringsintyg och spårbarhet till SI-enheter uppnås genom noggrann dokumentation och uppföljning av återkalibreringsintervall.

Användningsområden inkluderar laboratorier, tillverkning, medicinsk teknik och industriell automation där pålitlig mätning är avgörande. God kalibreringspraxis kräver spårbarhet, dokumentation och verifiering av utrustning i enlighet med relevanta standarder.