järnbindningskapacitet

Järnbindningskapacitet, ofta kallad järnbindningskapacitet i serum, är ett biokemiskt mått på blodets totala förmåga att binda järn. I klinisk praxis används framför allt total järnbindningskapacitet (TIBC) som uppskattning av denna kapacitet. Den proteinkomponent som står för järnbindningen är transferrin, som transporterar järn i blodet. En relaterad komponent är unsaturated iron-binding capacity (UIBC), som är den del av kapaciteten som ännu inte har binder järn. TIBC kan beräknas som summan av UIBC och serumjärn: TIBC = UIBC + serumjärn.

Vikt och tolkning: Höga värden på järnbindningskapacitet ses vid järnbrist (järnbristanemi), graviditet och vissa tillstånd som ökar transferrinnivåerna. Låga värden ses vid inflammation eller kroniska sjukdomar, lever- eller njursjukdom, malnutrition eller järnöverskott. Eftersom transferrin är ett negativt akut-fas-svar, kan TIBC ibland vara lågt vid inflammatoriska tillstånd även om järnstatusen är varierande. Transferrinsaturation, beräknad som serumjärn/TIBC × 100, används ofta tillsammans med TIBC och ferritin för att bedöma järnstatus.

Diagnostiskt värde: JKB används tillsammans med serumjärn och ferritin för att bedöma järnbrist eller järnöverskott. Ferritin fungerar som ett mått på järnreserv, medan TIBC och transferrinsaturation ger information om hur mycket av transferrinets järnbindningskapacitet som används.

Normalvärden: Prenumerangliga intervall skiljer mellan laboratorier och enheter. Generellt ligger TIBC ungefär 240–450 μg/dL (ca 40–80 μmol/L), serumjärn 60–170 μg/dL, och transferrinsaturation cirka 20–50%. Värden bör tolkas tillsammans med klinisk bild och övriga järnstatusmått.