jordstjälkar

Jordstjälk, eller rhizom, är en typ av underjordisk eller nära under jordytan liggande stamsystem som växer horisontellt. Den fungerar som näringslagrande organ och som leverantör av nya skott, vilket gör växten kapabel att sprida sig och överleva under ogynnsamma förhållanden. Jordstjälken består av lediga segment där knoppar finns längs med stammarna; från dessa knoppar kan nya skott växa upp över jordytan och nya rötter bildas nedanför.

Jordstjälkens struktur kännetecknas av att den är en stam, inte en rot, med knutar och armationer som möjliggör propagation. Den lagrar stärkelse och andra näringsämnen som gör plantan tål torka och vinter trots att bladen kan dö bort. Till skillnad från stoloner, som ofta vandrar ovan jord och sätter nya plantor vid varje nod, är jordstjälken i regel under jordytan och sprider sig längre ned i marken medan den ger upphov till nya växter i olika riktningar.

Ekologiskt är jordstjälken viktig för många perenna växter och fungerar som ett sätt att överleva säsongsvariationer och störa konkurrens med andra växter. Växter med jordstjälk kan föröka sig vegetativt, vilket bidrar till snabb spridning i miljön. I kultur och trädgård används jordstjälkar ofta för förökning och delning av perenner; delar av rhizomen kan skäras och planteras för att producera nya plantor.

Exempel på växter som bildar jordstjälk inkluderar ingefära och irisar, samt flera gräsarter. Jordstjälken skiljer sig från det primära rotsystemet genom sin ledfsstruktur och förmåga att producera nya skott längs en horisontell, underjordisk axel.