isoleringsgaser

Isoleringsgaser är ädla eller inerta gaser som fyller utrymmet mellan två glasrutor i isolerglasenheter (IGU) för att minska värmeförlust. Den mest använda gasen i vanliga fönster är argon, tack vare ett bra balans mellan kostnad och prestanda. Krypton används i mer energieffektiva konstruktioner där gluggen mellan rutorna är smalare, ofta runt 4–6 millimeter. Xenon förekommer i premiumlösningar men är ovanligt på grund av högt pris. I standardfönster används vanligtvis argon eller luft; gasen kan bidra till att sänka det så kallade U-värdet, vilket innebär mindre värmeförlust på vintern och mindre uppvärmning på sommaren.

Isoleringsgaserna är kemiskt inerta och icke giftiga vid normal exponering i ett intakt fönster. De används för att minska värmeledning och minska konvektion i den lilla mellanrummet mellan rutorna. Argon har bättre kostnadsprestanda, medan krypton ger högre isolering i små avstånd mellan rutorna. Valet mellan gastyp, och även gapstorlek, påverkas av fönstrets konstruktion, prestandakrav och kostnad.

Tillverkning och underhåll kräver noggrann sammanfogning av kanten och torkmedel i kavitetsblåsan för att förhindra fukt som kan orsaka kondens. Över tid kan gas läcka ut, vilket försämrar isoleringsförmågan; då kan man i vissa fall byta ut gasen, men i praktiken planeras det in i fönstrets livslängd via tätningar.

Förutom energibesparing kan gasfyllda fönster även bidra till något bättre akustisk isolering, men huvudfördelen är förbättrad termisk komfort och minskade uppvärmningskostnader.