isolationsutrustning

Isolationsutrustning är en samling utrustning och anordningar som används för att upprätta eller upprätthålla isolering av personer, källor till infektion eller kontaminerade miljöer. Syftet är att förhindra smittspridning och att skydda vårdpersonal samt patienter i vårdinrättningar, laboratorier och vissa arbetsmiljöer. Utrustningen delas vanligtvis in i personligt skydd och miljöåtgärder.

Personligt skydd omfattar engångs- eller återanvändbara skyddskläder och skyddsutrustning som används av vårdpersonal och andra som kan utsättas för smittoämnen. Exempel är handskar, skyddsrock eller skyddsoverall, mun‑ och ansiktsvisir eller skyddsglasögon, samt andningsskydd som kirurgiska munskydd eller respiratorer (till exempel N95/FFP2). Vid högre risker används fullständiga isolationsdräkter eller särskilda rumsligheter med negativt tryck.

Miljöåtgärder innefattar användning av isolationsrum eller rum med kontrollerad luftflöde och filtrering, såsom rum med negativa tryck och ökad luftomsättning. Transport av patienter och utrustning sker enligt särskilda protokoll för att minimera risken för korskontakt. Utrustning och material som har hamnat i kontaminerade zoner hanteras och desinfekteras enligt fastställda rutiner.

Riktlinjer och standarder baseras på internationella och nationella rekommendationer från myndigheter som WHO och CDC, samt lokala hälso- och arbetsmiljömyndigheter. Utrustningen ska uppfylla relevanta standarder och vara CE‑märkt där det krävs. Regelbunden kontroll, underhåll och utbildning i korrekt användning, samt säkert avfallshantering och desinfektion, är avgörande för effektiv isolering.