isolationsbarriär

Isolationsbarriär är en barriär som syftar till att förhindra eller begränsa överföring av energi, ämnen eller information mellan två zoner. Den används för att minska risker för människor, utrustning, miljö och drift.

Den används inom flera områden, bland annat elektriska system, kemisk industri, sjukvård och IT. Den kan vara fysisk, såsom väggar, tätningar och behållare, eller administrativ, såsom tillträdeskontroller och isolationsrutiner.

Fysiska barriärer skyddar mot energiflöden, kemikalier, ljud och värme och kräver ofta kemikalie- och temperaturbeständighet samt mekanisk integritet. Administrativa barriärer omfattar policyer och rutiner som begränsar tillgång och kommunikation.

Exempel i olika fält: inom elkraft används isolationsbarriärer för att förhindra stötar och oönskad strömöverföring; inom kemi motverkar läckage via sekundär behållning; inom vård förhindrar spridning av infektioner med isolationsrum; inom IT används nätsegmentering och luftgap mellan kritiska system.

Vid utformning beaktas risktyp, materialens kompatibilitet, hållbarhet, inspektionsbarhet och underhåll, samt kostnad och driftsmässig påverkan.

Standarder och riktlinjer från IEC, ISO och andra organ ger krav på isolering och barriäreffekt, men detaljerna varierar mellan branscher.

Fördelar är minskad risk och ökad säkerhet; begränsningar inkluderar ökad komplexitet, underhållsbehov och kostnader. Barriären fungerar bäst som del i ett övergripande riskhanteringssystem.

Se även relaterade begrepp som barriär, containment och riskbedömning.