intradiegetiska

Intradiegetiska avser element som existerar inom diegesen, alltså inom den berättelsevärld som en film, bok eller annan narrativa text utspelar sig i. Termen används främst inom filmvetenskap och narratologi och står i kontrast till extradiegetiska (eller extradiegetiska) element, som tillhör vår verklighet eller berättarens yttersida och inte upplevs av karaktärerna i berättelsen.

Inom film och andra medier beskriver intradiegetiska inslag händelser, ljud och objekt som finns inom den fiktiva världen. Exempel är dialog mellan karaktärer, ljud som uppstår i scenen (t.ex. en radio som spelar, fotsteg, dörrar som slås igen) samt musik som karaktärerna själva kan höra. Dessa element kan bidra till realism och kontinuitet inom berättelsen. I kontrast till detta står extradiegetiska ljud, som publiken hör men som karaktärerna inte upplever.

När det gäller berättarröster kan inre tankar eller minnesanteckningar presenteras som intradiegetiska om de upplevs som en del av berättelsevärlden, men delar av teorin menar att sådana tankar ofta uppfattas som extradieget eftersom de når publiken men inte karaktärerna. I litteratur kan en förstapersonsberättare vara intradiegetisk inom sin egen värld, medan en berättare utanför världen betraktas som extradieget.

Användningen av intradiegetiska och extradiegetiska element påverkar hur tittare eller läsare upplever berättelsen, graden av realism och distans till fiktionen. Termen är central i analyser av hur filmer och texter bygger sin berättelse och hur publikens uppmärksamhet styrs inom den fiktiva världen.