installationsmetoder

Installationsmetoder beskriver hur nya system, programvara eller enheter görs operativa i en miljö. Begreppet omfattar tekniker och processer för förberedelse, distribution och verifiering av en installation så att den uppfyller funktionella och säkerhetsmässiga krav. Metoderna varierar mellan domäner som programvara, hårdvara och infrastruktur samt mellan utvecklings-, test- och produktionsmiljöer.

Programvaruinstallationer kan ske på flera sätt. Manuella installationer innebär direkt konfiguration av filer och beroenden av användaren. Paketbaserade installationer använder paketförvaltare som hanterar beroenden och uppdateringar. Bildbaserad distribution skriver en färdig konfiguration till enheten och används ofta vid massdistribution. Automatiserad distribution utförs med skript eller konfigurationsverktyg som Ansible, Puppet eller Chef, ofta i kombination med tysta eller headless installationer. Containerisering och virtualisering isolerar applikationen från operativsystemet och underlättar distribution och skalning.

Hårdvaru- och infrastrukturinstallationer omfattar fysiskt montage, firmwareuppdateringar, nätverksbaserad distribution och provisioning av nya maskiner i större miljöer. Nätverksbaserad distribution kan användas via PXE-boot, imaging och cloud-init, beroende på miljö. Vid systemimplementation används ofta images, konfigurationshantering och verifieringssteg för att säkerställa att utrustningen fungerar som avsett.

Viktiga överväganden inkluderar kompatibilitet med befintliga system, beroenden, licenser och säkerhet, dokumentation och spårbarhet, möjlighet till rollback eller återställning samt loggning och övervakning av installationen. Testning i staging- eller laboratoriemiljö är vanligt förekommande innan produktion.

Valet av installationsmetod påverkas av miljöns krav, skala, underhållsbehov och säkerhetskrav. En väl genomtänkt metodkombination och tydlig dokumentation underlättar framtida uppgraderingar och underhåll.