inertitet

Inertitet är en grundläggande egenskap hos materia som gör att ett föremål vill behålla sin nuvarande rörelse eller vila om ingen yttre kraft verkar. Ju större massa ett föremål har, desto större är dess inertitet och desto större kraft krävs för att ändra dess rörelse. Massa fungerar därför som ett mått på inertitet. Enligt Newtons första lag fortsätter ett föremål i konstant fart i en rak linje eller i vila, såvida inte en netto kraft verkar på det. Att ändra hastighet eller riktning kräver därmed en yttre kraft. Detta leder till begreppet inertialsystem, där de nämnda lagen gäller; i ett sådant system uppträder inga fiktiva krafter.

Historiskt utvecklades begreppet under 1600-talet av Galileo Galilei och formulerades av Isaac Newton i Principia Mathematica. Inertitet är centralt för att förstå rörelse i vardagliga och tekniska sammanhang samt för att beskriva hur kroppar reagerar på krafter, inklusive bromsning, acceleration och centrifugala effekter.

Begreppet används också utanför mekanik. Inom kemi talar man om kemisk inertitet när ämnen är relativt oförmögna att reagera under normala förhållanden, till exempel ädelgaserna och vissa ädelmetaller. Sammanfattningsvis beskriver inertitet hur materia motstår förändringar i sin rörelse och, i ett bredare perspektiv, motstånd mot kemisk reaktivitet.