inductionslagen

Induktionslagen, ofta kallad Faradays lag, är en grundläggande princip inom elektromagnetism som beskriver hur en tidsvarierande magnetisk flöde genom en ledning eller slinga inducerar elektromotorisk kraft (emf). Enligt lagen uppstår emf i en slinga när magnetflödet Φ_B genom slingan förändras över tid.

Den väsentliga matematiska formuleringen i integralform är emf = ∮_C E·dl = - dΦ_B/dt, där C är en sluten ledning och Φ_B = ∫_S B·dA är magnetflödet genom ytan S som avgränsas av C. Den differentialformens uttryck är curl E = - ∂B/∂t, vilket är en del av Maxwells ekvationer.

Lenzs lag ger riktningen på den inducerade emf och den därpå följande strömmen: den resulterande magnetiskens riktning är sådan att den motverkar förändringen i magnetflödet genom slingan.

Tillämpningar av induktionslagen finns överallt i tekniken och naturen. Den är grunden för elektriska transformatorer, generatorer och induktionsmotorer, där förändrade magnetfält skapar ström utan att kontakten behöver bytas. Denna lag förklarar även hur elektriska maskiner omvandlar energiformer och möjliggör överföring av energi i kraftnäten.

Enhet och storheter: emf mäts i volt; magnetiskt flöde mäts i weber (Wb). En volt motsvarar definierat som ett joule per coulomb, och en weber per sekund är lika med en volt.

Historiskt kopplas namnet till Michael Faraday; Lenzs lag tilläggs principen om motsvarande motverkan i den inducerade strömmen. Se även Maxwells ekvationer och Faradays/ Lenzs lag.