indexfondernas

Indexfonderna är en typ av fonder som efterliknar ett börsindex och därmed målsättningen att spegla indexets avkastning i stället för att försöka överträffa den. De är vanligtvis passivt förvaltade och följer antingen hela indexet eller använder sampling när det är kostsamt eller svårt att köpa alla ingående värdepapper.

Så här fungerar de: fondens portfölj består av de tillgångar som ingår i det valda indexet och i ungefär samma vikter som indexet har. Det kan handla om aktier, obligationer eller andra finansiella instrument. Ofta erbjuds aktieindexfonder samt ränte- och blandindexfonder. I fallet med börshandlade fonder (ETF) kan handeln ske som vanliga aktier på en börs.

Fördelar: låga förvaltningskostnader jämfört med aktivt förvaltade fonder, bred diversifiering, hög transparens och ofta god likviditet. Taxeffektiviteten är också ofta fördelaktig vid svenska och europeiska pensionssparanden.

Risker och begränsningar: fonderna följer endast indexet och har därmed inget utrymme för aktiv urvalsförmåga under ned- eller uppgångsperioder. Endast indexets sammansättning bestämmer avkastningen, vilket ger risker kopplade till marknaden och till hur indexet är konstruerat. En viss risk för avvikelse (tracking error) finns alltid mellan fonden och det referensindexet.

Användningsområden: särskilt lämpliga för långsiktigt sparande, pensionssparande och sparportföljer där enkelhet och låga kostnader prioriteras.

Historik: indexfonder utvecklades under 1970-talet och populariteten ökade kraftigt under 1990-talet och senare, med språkfria investeringsprodukter som globalt etablerade alternativ. I Sverige och övriga Europa regleras många indexfonder som UCITS-fonder och omfattas därmed av gemensamma konsumentskydd och rapporteringskrav.