impulsledningshastigheten

Impulsledningshastigheten är den hastighet med vilken en nervimpuls sprids längs ett nervfiber. Den avgör hur snabbt sensorisk information når hjärnan och hur snabbt motoriska signaler leder till muskelrörelser. Ledningen sker längs axonet och skiljer sig mellan myeliniserade och omyeliniserade fibrer. I myeliniserade fibrer sker saltatorisk ledning där aktionspotentialen hoppar mellan Ranviersnoder, vilket ökar hastigheten och minskar energiförbrukningen. Myelinet bildas av oligodendrocyter i centrala nervsystemet och av Schwannceller i perifera nervsystemet; mellan noderna uppstår en lågt läckage och högre membranrelians.

Faktorer som påverkar hastigheten inkluderar axonets diameter (större diameter ger ofta högre hastighet), graden av myelinisering (myelin ger snabbare ledning), temperatur och ålder. Temperatu­r påverkar jonkanalernas kinetik, vilket i sin tur påverkar hastigheten. Conduktionshastigheten ökar hos barn när myeliniseringen fortskrider och kan avta något vid äldre ålder.

Värden är mycket varierande mellan olika fibergrupper. Myeliniserade A-fibrer har typiskt hastigheter cirka 30–120 meter per sekund, B-fibrer cirka 3–15 m/s, och omyeliniserade C-fibrer cirka 0,5–2 m/s. Vissa nervbanor visar ännu högre eller lägre värden beroende på organism och fysiologiska förutsättningar.

Användning av konduktionshastighet i kliniken innefattar nervledningsstudier för att utvärdera nervfunktion och diagnostisera neuropatier och demyelinering. Minskad hastighet kan indikera skada eller sjukdom som multipel skleros eller Guillain-Barré-syndrom.