impressionisterna

Impressionisterna var en fransk konstnärsgrupp som främst verkade under 1870-talet och början av 1880-talet och som utmanade den traditionella akademiska konsten. De söker fånga ljuset och ögonblickets intryck snarare än att avbilda detaljerad realismen. Namnet uppstod allmänt från Claude Monet målning Impressions, soleil levant, som visades vid den första oberoende utställningen 1874 i Paris och gav rörelsen dess öknamn.

Gruppens medlemmar inkluderade målare som Claude Monet, Pierre-Auguste Renoir, Edgar Degas, Camille Pissarro, Berthe Morisot och Alfred Sisley, samt Mary Cassatt som aktiv i Paris. Därför var impressionismen ett bredare estetiskt och metodiskt fenomen än en enda skola. De höll oftast sina utställningar utanför den officiella salongen och betonade direkt observation, samt viste hur färger blandas optiskt i betraktarens öga snarare än på paletten.

Tekniskt kännetecknas impressionisterna av lösa, synliga penseldrag, ofullständiga former och en betoning av ljusets föränderliga verkan på färg. Motivvalen var ofta samtida vardagsscener, landskap och stadsbilder från Paris och dess omgivningar, samt skildringar av fritidsaktiviteter som promenader vid stranden eller kaféliv. De experimentaliserade med betoning av luftiga kompositioner och nyanser i färgupplevelsen, vilket skiljde deras arbete från akademisk historisk eller historisk-porträttmässig måleri.

Impressionismen utövade stort inflytande och banade väg för senare rörelser som postimpressionism och modernismen. Deras fokus på ljus, färg och vardagsliv fortsatte att influera konstnärer runt om i världen under de kommande decennierna.