impedansmätare

En impedansmätare är ett instrument som mäter elektrisk impedans hos en enhet, komponent eller material genom att applicera en växelströmskälla och registrera spänning och ström som svar. Impedansen är en komplex storhet Z = R + jX, där magnituden speglar resistansen och den rekativt delen beskriver lagring och urladdning av energi i induktiva eller kapacitiva egenskaper. Genom mätningar vid olika frekvenser kan man karaktärisera dielektriska egenskaper, ledningsförmåga och andra elektrotekniska beteenden hos provet.

Principerna varierar: seriekoppling med en referensresistor eller fyrpolsteknik används för att reducera fel från kabel och kontakter. Många impedansmätare erbjuder automatiserad kalibrering med öppning, kortslutning och belastning (Open-Short-Load) för att öka noggrannheten. Vissa instrument arbetar vid ett urval av frekvenser, medan andra täcker breda frekvensområden och producerar impedance-spektrogram eller Nyquist- och Bode-diagram.

Typer och användningsområden: LCR-mätare mäter vanligtvis induktans, kapacitans och resistans vid specifika frekvenser och är vanliga i komponentkarakterisering. Impedansanalysatorer eller impedansspektrumanalysatorer kan utföra impedansmätningar över breda frekvensområden för impedansspektrar och uppvisa detaljerade plotar för materialforskning, elektro-kemiska studier (t.ex. batterier och korrosion), beläggningar och sensorutveckling.

Viktiga överväganden är frekvensområde, noggrannhet, testsignalens amplitud samt påverkan av provkretsar och temperatur. Resultat redovisas ofta som komplex impedans eller i Nyquist/Bode-format.