ideomotorisk

Idéomotorisk effekt, eller ideomotorisk verkan, är ett psykologiskt fenomen där en mental bild eller avsikt att utföra en rörelse framkallar faktisk muskulär aktivitet utan att personen medvetet beslutar att röra sig. Rörelserna är ofta små och omedvetna, och personen kan uppfatta dem som ett oavsiktligt svar på en uppgift eller fråga.

Mekanismen bygger på samspelet mellan kognition och motorik: föreställningar, förväntningar eller suggestion kan sänka tröskeln för muskelaktivering och leda till små rörelser som uppstår utan medvetet beslut. Detta innebär att tankar om en rörelse kan förstärka eller möjliggöra själva rörelsen genom automatiska motoriska processer.

Vanliga demonstrationer förekommer i populärkulturen, där Ouija-brädor och automatiskt skrivande ofta används som exempel. I vetenskapliga sammanhang används ideomotoriska effekter i enkla uppgifter där deltagare svarar med små finger- eller handrörelser trots instruktioner att inte röra sig. Fenomenet används också i forskning om hypnos, suggestion och hur instruktioner kan påverka motorisk respons utan medvetet beslut.

Historiskt har begreppet idéomotorisk kopplats till 1800-talets psykologi. Principen beskrivs ofta i samband med William James och hans arbete med ideomotorisk princip i The Principles of Psychology (1890), samt med andra psykologer som bidrog till att förklara hur tankar kan influera motoriska handlingar utan explicit vilja.

Betydelse: ideomotoriska effekter är allmänt accepterade som vanliga förklaringar till hur föreställningar och suggestion kan lägga grunden för verkliga rörelser, utan att de behöver antydas som paranormala krafter.