identifieringstyperna

Identifieringstyperna är olika sätt att identifiera personer, företag eller objekt inom system och processer. De används för att känna igen entiteter och för att verifiera identitet, begränsa åtkomst och spåra aktiviteter i olika sammanhang.

Vanliga kategorier av identifieringstyper är officiella eller personliga identiteter (såsom personnummer eller nationellt ID, körkort och pass); digitala behörighetsuppgifter (användarnamn, lösenord, engångskoder samt tvåfaktorsautentisering som BankID eller Mobilt BankID); biometriska identifierare (fingeravtryck, ansikts- eller röstigenkänning); enhets- och tekniska attribut (IP-adress, MAC-adress, IMEI, cookies); samt dokumentbaserade eller digitala legitimationer (e-legitimation, digitala ID-handlingar). Beteende- och kontextbaserade indikatorer kan också användas, exempelvis genom analys av användarbeteende eller riskbaserad autentisering.

Egenskaper och överväganden: identifieringstyper kan innehålla känsliga personuppgifter och kräver därför strikt skydd, begränsad lagring och tydlig rättslig grund. Valet av vilka typer som används bör uppfylla principer om dataskydd, uppgiftsminimering, integritet och säker överföring. I många sammanhang används flera typer tillsammans för starkare verifiering och bättre riskhantering.

Användningar: inom offentlig sektor används identifieringstyper för e-tjänster och medborgarskap, inom finanssektorn för kundkännedom och verifiering vid ansökningar, samt i arbetsliv och IT-säkerhet för behörighetskontroll och säkra inloggningar. En viktig distinktion är att identifikation avser att visa vem man är, medan autentisering bekräftar det med olika bevis.

Sammanfattning: identifieringstyperna utgör grunden för identitetskontroll i många system och bör väljas med hänsyn till syfte, risk och gällande integritetslagstiftning.