ickespridningsfördrag

Icke-spridningsfördraget, ofta kallat NPT, är ett internationellt avtal som syftar till att hindra spridning av kärnvapen och kärnteknik, samtidigt som det främjar fredlig användning av kärnteknik och verka för en kärnvapenfri värld. Fördraget vilar på tre pelare: icke-spridning av kärnvapen, kärnteknikens fredliga användning under IAEA-säkerhetskontroller samt nedrustning. En central princip är att kärnvapenstaterna avstår från att sprida kärnvapen eller relaterad teknologi till andra länder, medan icke-nukleära stater åtar sig att avstå från att utveckla eller förvärva kärnvapen.

Fördraget förhandlades fram under 1960-talet, undertecknades i London, Moskva och Washington 1968 och trädde i kraft 1970. Nästan alla länder är anslutna. Enligt fördraget erkänns de fem kärnvapenstaterna som USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina. Verifiering av fredlig användning sker genom IAEA:s kontroller. Fördraget förlängdes obegränsat år 1995, i samband med att icke-spridningen stärktes och processen för nedrustning fortsatte.

NPT kräver att medlemsländer anammar IAEA:s säkerhetsåtgärder för att säkerställa att kärnteknik används fredligt och inte för spridning av kärnvapen. Fördraget uppmuntrar till förhandlingar om kärnvapennedrustning och regelbundna review conferences för att utvärdera framsteg.

NPT är en central del av internationell kärnvapennorm och har bidragit till bredare icke-spridning. Vissa länder är ändå utanför eller har lämnat fördraget, till exempel Indien, Pakistan och Israel, och Nordkorea lämnade 2003.